Bra allmänt skriven bok. De intressanta delarna är lite mer på djupet. Språket är enkelt och flytande. Saknar dock lite mer info om AEO och C-TPAT, kanske ett exempel på en BCP (eventuellt som bilaga). Ett litet stycke om enkel TSCM hade varit roligt även om jag är part i målet. ;-) Boken ligger väl i spannet mellan ledning och säkerhetschef, så det blir alltid en avvägning mellan "Security for Dummies" och en tegelstensbok med säk-minneslistor. Att försöka klämma in motsvarande ASIS hela certifierings- program/litteratur är ju inte möjligt eller ens önskvärt. Angående avsnittet med olika säkerhetspersoner som ska kommentera framtiden. Vissa är bra, men några har svårt att hålla sig till ämnet. Klas förutsägelser är konkreta och håller sig till ämnet. Det enkla är oftast bäst. Rekommenderas.
Intresset för Säkerhetsboken 2.0 är stort och många av oss använder boken flitigt och jag har använt den som källa i de flesta arbeten som jag jobbar med. Måste säga att Säkerhetsboken 2.0 är det mest kompletta läromedlet inom säkerhet som jag någonsin har läst.
Mésud S
via e-post 2012-10-23
NU har jag läst klart Säkerhetsboken 2.0 Jag kan bara säga; enastående, grymt arbete...
Mikael B
via e-post 2012-10-12
Blekinge Tekniska Högskola (BTH) ligger långt fram avseende säkerhetsutbildning på akademisk nivå. I programmet Säkerhetsteknik (120 hp + påbyggnadsår 60 hp) ingår flera kurser bl.a. säkerhetsjuridik, risk- och säkerhetsanalys och brottsförebyggande arbete. Kurserna kan läsas fristående på halvfart och distans och vissa erbjuds även som uppdragsutbildning. Säkerhetsboken 2.0 används som referenslitteratur i kursen brottsförebyggande arbete och det pågår diskussioner om att boken även ska ingå i BTH:s säkerhetsprogram och inte enbart i enstaka kurser.
Mats P
via e-post 2012-10-10
Det är en trygghet att ha Säkerhetsboken 2.0 på sin arbetsplats.
Under hösten genomför Mats E Persson säkerhetschef vid Landskrona stad utbildning för förvaltningschefer och andra nyckelpersoner i staden för att ytterligare utveckla stadens säkerhetsarbete. Kurserna är två dagar och innehåller systematiskt säkerhetsarbete, att arbeta med riskanalyser, krishantering, stadens incidenthanteringssystem samt en genomgång av stadens säkerhetspolicy.
Säkerhetspolicyn innehåller bland annat fysiskt skydd, våld och hot, informationssäkerhet och brottslig handling. I kursen ingår förutom stadens egna styrdokument även Säkerhetsboken 2.0, som Mats uttryckte det ”Det är en trygghet att ha Säkerhetsboken 2.0 på sin arbetsplats.” Den interna säkerhetskursen har blivit en succé och deltagarna har varit motiverade och haft stort engagemang. De har haft svårt att slita sig från kursen den sista dagen.
Ulf
via brev 2012-08-25
Bra handbok och lärobok med heltäckande innehåll, tycker jag så här spontant!
Håkan P
via e-post 2012-08-07
Jag sitter nu och läser Säkerhetsboken 2.0 och tycker den är jättebra. Saklig, utvikande och förståelig. Tror att många kommer att tycka om den samt dra nytta av den i sitt framtida säkerhetsarbete.
Anders G
på LinkedIn 2012-08-06
Jag kan varmt rekommendera Säkerhetsboken 2.0. Köpte den via Bokus och tror den kan vara väldigt användbar som stöd i det dagliga arbetet.
Tommy N
på LinkedIn 2012-07-24
Fick Säkerhetsboken 2.0 igår och nu har jag sträckläst den från pärm till pärm. Tack Hans Wemdalen och Klas Nilsson för ett fantastiskt jobb! Boken kommer att vara standardverk inom branschen i flera år framöver.
Kundrecension
på Bokus 2012-07-18
Toppenresurs för säkerhetschefen
Äntligen, den första breda handboken för säkerhetschefer i Sverige på svenska i modern tid. Nästan 700 sidor med matnyttigt för den som leder säkerhetsarbete i privat eller offentlig verksamhet. Precis lika genomtänkt som när Wermdalen släppte säkerhetsboken 1992 men nu så mycket mer omfattande i 2.0 då arbetet utvecklats inte minst inom IT och informationssäkerhet. Wermdalen och Nilsson har lyckats bra, trots att boken har inte svaret på alla frågor, så behandlar den ytligt de viktigaste områden som säkerhetsarbetet berör idag. Allt ifrån professionens utveckling till krishantering. Innehåller även värdefulla källhänvisningar där läsaren lätt kan söka vidare för att fördjupa sig inom någon del både på webb och i annan litteratur. För den namnkunnige kan man också se att en hel del sakkunniga har varit inblandade, allt ifrån koncernchefer från storföretag till kända profiler inom säkerhetsområdet. Ett måste för alla som leder säkerhetsarbete!
Lektörens utlåtande
möte 2012-04-23
Det är en guldgruva! Mycket intressant!
Den kommer att ta säkerhetsarbetet till en ny nivå.
Klas Nilsson, Security Manager, som tillsammans med Hans Wermdalen skrivit Säkerhetsboken. 2012 kom ni ut med Säkerhetsboken 2.0 och nu kommer 3.0 varför kommer det en uppdatering redan nu? En bok som används som kurslitteratur behöver vara uppdaterad och vi kände att vi var tvungna att uppdatera den nu när den nya kameraövervakningslagen blev klar. Även om det bara är en av många lagar så är det en viktig lag. Vad är nytt i Säkerhetsboken 3.0? Nästan allt har kompletterats på något sätt, boken
har blivit 72 sidor längre vilket betyder att den nu är på 748 sidor. Boken är uppdaterad med ny statistik, nya kameraövervakningslagen, de nya låsklaserna som kommer i höst, erfarenheter från terrorattackerna i Norge och USA, spionage, kidnappning och mycket mera. Samt att två kapitel har fått en större genomgång. Kapitlet Ledarskap är omskrivet och heter Säkerhetsledning, det innehåller bland annat verksamhetsstyrning, företagsekonomi och presentationsteknik. Kapitlet Krishantering är omskrivet och har nu med även kontinuitet. Var kan man köpa Säkerhetsboken? Hos nätbokhandlare och på bokens hemsida www.säkerhetsboken.se På hemsidan går det även att söka efter avsnitt i boken.
Säkerhetsbok i ny version. Under sommaren släpptes Säkerhetsboken 3.0. Det är Säkerhetsboken 2.0 som har uppdaterats med den senaste statistiken och lagstiftningen, bland annat den nya kameraövervakningslagen. Enligt Klas Nilsson, en av författarna, bjuder boken 72 nya sidor inom bland annat säkerhetsledning, kontinuitetshantering, spionage, kidnappning, kameraövervakning, de nya låsklasserna och erfarenheter av terrorism från Norge och USA. Säkerhetsboken 3.0 finns att beställa på www.säkerhetsboken.se
Ute nu. Säkerhetsboken 2.0, som Aktuell Säkerhet publicerade ett utdrag ur i senaste numret, finns nu
att köpa. På närmare 700 sidor täcker författarna Hans Wermdalen och Klas Nilsson in allt från säkerhetsbranschens och säkerhetsyrkets utveckling till teori och praktik i arbetet. I bokens avslutande kapitel Säkerhet 2020, ger ett antal framstående personer som arbetar med säkerhet sin syn på framtiden i branschen och yrket. Läs mer på www.säkerhetsboken.se
Inspirationskälla och lärobok
Den tog längre tid att producera än väntat men den som väntar på något gott väntar som bekant aldrig för länge. Landets nya säkerhetsbilbel, säkerhetsboken 2.0 kom ut i somras och hamnade snabbt på Bokus topplista för Ekonomi & ledarskap. Visionen är att den ska fungera såväl som uppslagsverk och inspirationskälla som studiematerial. Efter två års research, skrivande, granskade, redigerande och korrigerande är de båda författarna, Hans Wermdalen och Klas Nilsson, förståss lättade över att boken är klar. De känner dessutom en spänd förväntan inför hur den ska tas emot. Vi har följt ett spår hela tiden med ville inte sätta punkt för tidigt. Ju mer vi diskuterade desto fler ämnen kände vi borde vara med för att knyta ihop innehållet, summerar de. Boken är på nästan 700 sidor och indelad i huvudspåren förutsättningar, teori, proaktivt arbete, reaktivt arbete och framtiden. Varje område består av ett antal kapitel kring exempelvis hotbilder, kravstilllning, säkerhetschefsrollen, riskhantering, administrativ respektive fysisk och informationssäkerhet samt brandskydd och skydd mot terrorism. Vi hoppas att folk läser boken innan något oförutsett händer. Vi vet också att det hela tiden sker förändringar och att den som kan anpassa sig till sådana förändringar är de som överlever, kommenterar Hans Wermdalen.
Security in Swedish. When Hans Wermdalen, CPP, wrote the original edition of Säkerhetsboken (The Security Book) in 1992, it was the first security management volume ever written in Swedish, and it became a valued reference for private companies, government agencies, and educational institutions. Out of print for several years, this seminal work has been completely revised and updated by Wermdalen and Klas Nilsson, CPP, PSP, PCI. Säkerhetsboken 2.0 was published in July. Its 676 pages make it the largest security management book ever written in Swedish, and it covers most aspects of security for practitioners as well as CEOs and CSOs. Two years ago, Wermdalen and Nilsson collaborated on another book, a history of the ASIS Sweden Chapter.
Artikel
i Väktaren & samhället nummer 10, 2012
Väktare och ordningsvakter kan ta över fler uppgifter från polisen. Allt pekar mot att det är den enda lösningen för att upprätthålla trygghet och säkerhet, och samhället tjänar på den sådan utveckling. Det finns inte tillräckligt med offentliga medel och de som finns måste användas för prioriterade områden: vård, skola och omsorg. Det menar Hans Wermdalen, en nestor och frontfigur inom säkerhetsbranschen i Sverige, som i många decennier arbetat för att utveckla branschen och väktaryrket. För snart 20 år sedan satt han som expert i den statliga Trygghetsutredningen (se separat artikel) som slog fast behovet av att stötta polisens och samhällets insatser för att förebygga och förhindra brott. Utredningen hamnade i byrålådan, konstaterar Hans Wermdalen, som beklagar att de förslag som fördes fram inte togs vidare. Han menar att de är lika aktuella idag. Samhället blir allt mer komplicerat och polisen har svårt att hinna med alla sina uppgifter, det spelar ingen roll att det blivit 3000 fler poliser de senaste åren. Den genomsnittliga uppklaringsprocenten är bara 16 procent, trots att det idag finns cirka 20000 poliser och 8000 civilanställda inom polisväsendet. Men det är kris i hela rättsväsendet. Åtal läggs ned eller ogillas trots att det finns misstänkta gärningsmän och rättegångar ställs in därför att vittnen eller tilltalade inte infinner sig. Det är inte bra för rättsmedvetandet. När detta skrivs ska Hans Wermdalen just lansera den andra upplagan av Säkerhetsboken. Den första gav han ut 1992 och nu kommer en ny version, denna gång tillsammans med säkerhetskonsulten Klas Nilsson. Boken vänder sig främst till företag och offentliga uppdragsgivare som upphandlar och ansvarar för säkerhet. Hans Wermdalen och kollegan Klas Nilsson ska dessutom svara för ett seminarium på mässan Skydd 2012 i höst på temat hur man blir en bättre säkerhetschef för han fortsätter att kämpa för utveckling och framsteg: Det är viktigt för säkerhetsbranschen att titta framåt!
Ny bok: Säkerhetsboken 2.0 En ny bok som beskriver säkerhetsarbetet är publicerad: Säkerhetsboken 2.0. Boken är skriven av Klas Nilsson och Hans Wermdalen. Boken innehåller bland annat teman som säkerhetsbranschens historia, professionens utveckling, lagstiftning , rollen som säkerhetschef, etik och moral, standarder, brottsprevention, grundläggande kriminologi och säkerhetsprinciper, riskhantering, personalsäkerhet, informationssäkerhet, fysisk säkerhet, skydd mot grov brottslighet, brandskydd och säkerhet 2020.
Tidningen Aktuell Säkerhet publicerade en tre sidor lång artikel med titeln "Personligt skydd - högsta prioritet i säkerhetsarbetet" med innehåll ur Säkerhetsboken 2.0.
Personligt skydd högsta prioritet i säkerhetsarbetet Alla säkerhetsåtgärder som vidtas syftar i första hand till att skydda människor och i andra hand materielal tillgängar. Därför är personskydd kanske det viktigaste området inom säkerhet. Aktuell Säkerhet har fått en förhandstitt i Säkerhetsboken 2.0, som utkommer i sommar. Här är en förkortad och bearbetad version av avsnittet om skydd av nyckelpersoner. VIP-profil För företagsledare och andra nyckelpersoner är balansgången mellan yrkesliv och privatliv många gånger svår. Det går inte att ha en hur låg profil som helst i ett dynamiskt och marknadsinriktat företag. ”Hemma-hos-intervjuer” och fotografering i hemmiljö kan bidra till företagets marknadsföring. Men de kan också skapa problem för personen och hans eller hennes omgivning. En låg profil ger företagsledare och andra VIP-ar ett mer fredat privatliv. Problemet med alltför hög VIP-profil kan vara risken för hot från personer som känner sig illa behandlad, eller psykiskt störda personer med vålds- eller förföljelsetendenser. Det är alltid klokt och nödvändigt att göra en riskanalys för att kartlägga vilka risker personen kan utsättas för. Efter värdering av de identifierade riskerna går det att bestämma vilka skyddsåtgärder som är nödvändiga i olika situationer – i hemmet, på arbetet och på resor. Riskanalys Ett enkelt sätt att analysera riskerna är att gå igenom följande frågeställningar: Var och när finns det en direkt risk för att bli utsatt för angrepp? I vilken situation är risken störst? Vilka situationer behöver särskilt analyseras? Är det något som händer varje dag, ett framträdande, ett känsligt beslut eller ett uttalande i en känslig fråga? Vilken information är viktig och vilka sakkunniga bör rådfrågas? Vad kan göras för att minska risken? Vilka möjligheter finns att undkomma i en hotfull situation? Vilka möjligheter finns att larma och kalla på hjälp? Riskbedömning Det kan vara svårt att förutse alla konsekvenser av och reaktioner på vad en nyckelperson gör eller har gjort. Hotfulla situationer kan ha sin upprinnelse i händelser som ligger långt tillbaka. Det kan vara klokt att i förväg gå igenom eventuella konsekvenser av viktiga beslut och uttalanden med till exempel någon närstående och omdömesgill person. Kontakta säkerhetsansvarig eller polisen om det kvarstår tveksamheter. Försök variera de dagliga rutinerna, restider och resvägar. Undvik slentrian, som att alltid handla i samma butik, äta på samma restaurang och tanka på samma bensinstation. Försök alltid att uppmärksamma onormala och plötsliga förändringar kring arbetsplatsen och bostaden. Skyddet på arbetsplatsen VIP-personer behöver omgärdas med särskilda skyddsåtgärder på sin arbetsplats. På kontor skall det finnas tillträdeskontroll vid till exempel en reception. Kontoret kan sektioneras så att flera övervakade dörrar måste passeras på vägen från receptionen till VIP-personens arbetsplats. Tänk på att
Kontrollera besökares identitet och deras ärende i förväg samt föranmäl besöken till receptionen. Undvik att ta emot okända besökare i enrum och låt någon medarbetare sitta med om det finns misstanke om att en hotfull situation kan uppstå. Lämna inte obehöriga utan uppsikt, utan se till att de blir eskorterade. Var uppmärksam på kvarglömda väskor och vad som kan vara farliga föremål. Skyddet av bostaden och familjen Det kan vara svårt att hitta den idealiskt belägna bostaden som dessutom erbjuder ett bra skydd. Genom kompletterande fysiska skyddsåtgärder och bra kommunikation kan ändå ett bra skydd ordnas. Utbildning av och information till både VIP-personen och närstående höjer skyddsnivån. Områdesskydd i fastighetens/tomtens yttre gräns bör finnas en fysisk barriär, ett staket, mur eller svårgenomtränglig häck. Buskar och träd skall inte vara planterade så att de kan vara gömställen. Grindar eller portar i den fysiska barriären skall kunna styras och öppnas inifrån huset och övervakas med CCTV samt vara väl belysta. Starka lampor med IR-detektorer skall tändas när någon obehörig närmar sig huset i mörker. Dörrar och fönster Ytter- och terrassdörrar skall vara robusta och säkerhetsklassade med god motståndskraft mot mekanisk påverkan och försedda med bra låsanordningar. Entrédörren skall ha ”tittöga” eller dörrtelefon med TV-kamera så att det går att se och tala med den som står utanför. Dörren kan ha spärranordning så att den kan öppnas på glänt. Fönster kan förses med galler och lås samt med säkerhetsglas. Ett alternativ till säkerhetsglas är skyddsfilm av polykarbonat som monteras på insidan av det befintliga fönsterglaset. Fönster som behöver öppnas skall ha spärranordning som försvårar att de utifrån kan öppnas helt och hållet. Fönster i sovrum skall inte vara öppna när någon ligger till sängs i rummet. Insyn förhindras med gardiner och persienner. Även källar-, brunns-, ventilations- och takluckor samt fasadmonterade stegar måste skyddas mot intrång. Säkert rum säkerhetsrum Även om huset och dess omgivning görs så säkert och väl skyddat som möjligt kan det ibland finnas anledning att ytterligare höja skyddsnivån. Då kan ett förstärkt säkert rum inredas. Rummet skall ha god motståndskraft mot mekanisk påverkan, ha förstärkt säkerhetsdörr och vara utan fönster. Det skall vara lätt att snabbt söka skydd i rummet. Ett sådant uppvärmt och ventilerat rum kan inredas i källarvåningen, om sådan finns, eller på annat ställe inne i huset som kräver forcering av flera dörrar och väggar. I säkerhetsrummet skall finnas möjlighet att kommunicera, helst på flera olika sätt. Det skall även finnas reservbelysning, brandsläckare, wc och nödproviant. I rummet kan bostadens säkerhetsskåp vara uppställt och där kan även ett medicinförråd och första hjälpen-utrustning förvaras. Inbrotts- och överfallslarm Bostaden bör ha ett inbrottslarm som är anslutet till en dygnet-runt-bemannad larmcentral. Larmanläggningen skall i första hand täcka in alla utvändiga dörrar och andra intrångsvägar. Överfallslarmknappar bör placeras vid entrédörren, i sovrum, i säkerhetsrummet och i andra rum där familjen normalt vistas. Larmknapparna skall vara strategiskt placerade och lättåtkomliga i en nödsituation. Det finns olika bärbara överfallslarm och personlarm som med GPS kan visa positionen i ett nödläge. Det går också att teckna avtal med en larmcentral om att ta emot larm via SMS. CCTV-anläggning Övervakningskameror kan monteras vid entrén i periferin och husets ytterdörr, garagedörr samt andra in- och utpasseringsvägar. Det bör också finnas kameror som övervakar husets närområde. Kamerorna skall kunna aktiveras med rörelsedetektorer när någon rör sig i deras synfält. Centralt bör TV-kamerorna kunna manövreras och övervakas från till exempel säkerhetsrummet. Skyddet under transport Bilresor Bilresor till och från arbetet med eget fordon bör varieras om det finns en hotbild. Risken minskar om bilen är uppställd på skyddade platser, i bevakade garage som nås direkt från bostaden och arbetsplatsen. Mobiltelefon med fast monterad mikrofon och förberedda rutiner underlättar kommunikation i nödlägen. Skyddet utomlands Hotbilden varierar i olika länder. Aktuell information kan inhämtas från Utrikesdepartement eller säkerhetsmyndigheter i respektive länder. I extrema fall måste utlandsstationerad personal räkna med att deras bostäder kan beskjutas med handeldvapen. I vissa länder är bostäderna bevakade både med tekniska skyddssystem och med väktare eller polis. När det föreligger konkreta hot kan personlig skyddsutrustning och larm bäras. Skyddsvästar som minskar effekterna av beskjutning med handeldvapen utvecklas och blir både effektivare och lättare att bära. Hotell Välj välkända hotell. Allmänt sett anses det vara säkrare att bo i ett rum några våningar upp och nära nödutgång. Det är klokt att ta reda på utrymningsvägar. Tänk på att
Ta med risken för inbrott vid val av rum och även möjligheten att sätta sig i säkerhet vid en brand eller annan nödsituation. Risken för inbrott är sannolikt större i de nedre våningsplanen. Möjligheten att utrymma i en nödsituation är bättre om utrymningsvägen är kort. Lämna ingen känslig information om arbetet eller familjen obevakad på hotellrummet. Lås in pengar, pass, id-kort, mediciner, datorer och mobiltelefoner i värdeförvaringsskåpet på rummet när de inte behövs. Byt rum om något är tveksamt från säkerhetssynpunkt. Uppträdande i hotsituationer I situationer där hot om våld eller direkta angrepp förekommer gäller det att behålla lugnet. Försök att bedöma vilka avsikter gärningsmannen har. Går det att samtala med den som hotar och bryta dennes handlingsmönster genom att föreslå alternativ? Målet skall vara att påverka gärningsmannen så att den hotfulla situationen upphör. Framförda hot Anmäl alltid framförda hot till polisen så tidigt som möjligt. Hotbrev skall hanteras med försiktighet så att eventuella spår kan säkras. Hot som framförs på telefon skall dokumenteras, endera genom inspelning eller med anteckningar om tid, bakgrundsljud, kön, ålder, accent och liknande. Hot som framförs på Internet ska inte raderas. Åtgärder vid hot och angrepp Det viktigaste när någon blir hotad eller angripen är att försöka avstyra angreppet utan att behöva använda våld. Det finns också teknisk utrustning som kan begränsa eller avstyra ett direkt hot från en våldsverkare: Larm – både akustiska för att påkalla uppmärksamhet och skrämma en gärningsman och tysta överfallslarm direkt kopplade till en larmcentral. Skyddstelefon eller mobiltelefon med GPS. Pepparspray och andra spraytyper. Skyddsväst som kan skydda vid angrepp med kniv eller skjutvapen. Dagliga rutiner Undvik slentrian i vardagen genom att variera resvägar och beteenden. Var uppmärksam på okända besökare och fordon eller andra avvikande förändringar i närmiljön. Var uppmärksam på postförsändelser som är avvikande. Lär även barn att hålla sig borta från sådana. Misstänkta försändelser skall undersökas av polisen. Personer som uppger sig vara bud eller servicepersonal skall alltid kunna legitimera sig. Vid resor, informera anhöriga och säkerhetsansvariga eller polis om destination, resväg, tider och färdsätt. OM SÄKERHETSBOKEN 2.0 Säkerhetsboken 2.0 är författad av Hans Wermdalen, CPP och Klas Nilsson, CPP, PCI, PSP. Boken är en ny och helt omarbetad version av den tidigare Säkerhetsboken, som publicerades för 20 år sedan. Boken är tänkt att användas såväl som i utbildning som referens för yrkesverksamma på säkerhetsområdet. Boken vill visa på bredden i säkerhetsarbetet, vilket enligt författarna ska öka förståelsen för säkerhetsarbetets funktion. Säkerhetsboken 2.0 täcker in allt från säkerhetsbranschens och säkerhetsyrkets utveckling, till teori och praktik i arbetet. Boken avslutas med ett framåtblickande kapitel, Säkerhet 2020, som handlar om hur hotbilder kommer att förändras i framtiden, och vad dessa förändringar kan innebära för säkerhetsarbetet. Säkerhetsboken 2.0 kommer att finnas tillgänglig till midsommar, läs mer på wwwsäkerhetsboken.se
Säkerhetsboken 2.0, reviderad och utökad version 2012 Då var det dags för en reviderad version av Säkerhetsboken, den kom ut första gången 1992 och skrevs av Hans Wermdalen. Denna gång har Hans Wermdalen tagit hjälp av Klas Nilsson i sitt arbete för att ta fram den utökade och reviderade Säkerhetsboken 2.0.
”Vi hoppas att Säkerhetsboken 2.0 är lika inspirerande, tankeväckande och nydanande som när den första utgåvan publicerades för 20 år sedan.Boken är tänkt att kunna användas i såväl utbildningssyfte som introduktion och referens för den yrkesverksamme. Detta är bok som ger en god inblick i säkerhetsarbetets bredd och kan vara bra för personer i ledningsgruppen att läsa. Dels för att få ökad förståelse för säkerhetsarbetets funktion, men även för att förstå värdet som en välfungerande säkerhetsfunktion kan bidra med till verksamheten.Säkerhetsboken täcker en stor bredd, snarare än fördjupning i något enskilt ämne. Därför att Säkerhetsboken vänder sig till de som arbetar eller kommer att arbeta i en ledande position.Vår erfarenhet är att med bredare kunskap får man ökad förståelse och då blir uppdraget tydligare och lättare att utföra.För att utföra uppdraget på rätt sätt, krävs i allmänhet djupare kunskap och erfarenhet, därför finns det gott om hänvisningar och referenser i boken.” Hans Wermdalen, CPP Hans Wermdalen’s säkerhetskarriär började för 50 år sedan vid Signalskyddsskolan i Uppsala 1960. Han avlade 1962 distriktsåklagarexamen vid juridiska fakulteten i Stockholm varefter han genomgick polischefskursen vid Statens polisskola. Vid polisväsendets förstatligande 1965 kom han till Stockholmspolisen men rekryterades efter några månader till Säkerhetspolisen. Efter 10 år slutade han som byråchef och blev 1975 koncernsäkerhetschef vid L M Ericsson. 1977 skrev han boken Företagen och terrorismen. 1991 skrev han Säkerhetsboken. Han var ordförande i Svenska säkerhetsföretag (SWESEC) 1982-96. 1985 började han vid Securitas och var bland annat vice VD för Securitas AB, där han stannade till 2003. Hans är aktiv medlem i ASIS International sedan 1976, han blev CPP-certifierad 1978, var chapter chairman i ASIS Sweden 1996-97, regional vice president Europe 1998-99, 2000-03 ledamot i ASIS Board of Directors och chairman i ASIS International Affairs Committee. Han är sedan 2003 Lifetime ASIS member och sedan 2005 Lifetime CPP. Klas Nilsson, CPP, PCI, PSP, CFE, CISM, CPOI, MCP 2.0Klas Nilsson började arbeta med säkerhet 1993 efter en säkerhetsutbildning i England. 1995 startade han konsultfirman Security Manager och har under mitten av 90-talet i huvudsak arbetat med IT- och informationssäkerhet och de senaste åren med utredningar, konsultation och säkerhetsutbildning. Under åren har han även haft flera chefsbefattningar, bland annat som säkerhetschef vid Aktiesparinvest, Grand Hôtel Stockholm och koncernsäkerhetschef vid Ålands Penningautomatförening. Han har åtta personcertifieringar inom fysisk säkerhet, säkerhetsledning, informationssäkerhet och utredningsteknik, samt studerat kriminologi vid Stockholms universitet och riskhantering vid Karlstads universitet. Klas är aktiv medlem i ASIS International sedan 2003 och blev invald i svenska styrelsen 2005 som certifieringsrepresentant och webbmaster. Under sina år i styrelsen har Klas bland annat utvecklat föreningens webbplats men framförallt bidragit till att etablera ASIS certifieringar i Sverige. 2010 blev Klas utsedd av ASIS president till Regional Vice President (RVP) för ASIS International i Norden och Baltikum. I januari 2012 mottog han ASIS president’s Honors: Outstanding Regional Vice President of the Year 2011. Boken kan du bland annat hitta på Bokus, Bokia samt Adlibris, mer information hittar du på den egna hemsidan för Säkerhetsboken 2.0
Säkerhetsboken till sommaren Hans Wermdalen skrev den första Säkerhetsboken 1992. Den har i alla år använts som kurslitteratur vid internutbildningar och i skolor. Nu är alltså Säkerhetsboken på väg tillbaka, i utökad och reviderad form. Boken kommer bland annat att beskriva säkerhetsbranschens historia, säkerhetsorganisation, ledarskap, rollen som säkerhetschef, etik och moral, nätverk, leverantörer, standarder, brottsprevention, grundläggande kriminologi, upphandling och administrativ säkerhet. Den innehåller även kapitel om riskhantering, personalsäkerhet, genomgång och granskning, informationssäkerhet, fysisk säkerhet, skydd mot grov brottslighet, brandskydd, personella resurser och krishantering. Enligt författarna, Klas Nilsson och Hans Wermdalen, håller en lektör just nu på att granska kapitel för kapitel och därefter vidtar korrekturläsning samt layout. I juni ska boken tryckas och planen är att den ska komma ut till midsommar. Säkerhetsboken 2.0 vänder sig i första hand till de som arbetar eller kommer att arbeta i en ledande position. I förordet skriver författarna: ”Vi hoppas att Säkerhetsboken 2.0 är lika inspirerande, tankeväckande och nydanande som när den första utgåvan publicerades för 20 år sedan. Boken är tänkt att kunna användas i såväl utbildningssyfte som introduktion och referens för den yrkesverksamme. Detta är bok som ger en god inblick i säkerhetsarbetets bredd och kan vara bra för personer i ledningsgruppen att läsa. Dels för att få ökad förståelse för säkerhetsarbetets funktion, men även för att förstå värdet som en välfungerande säkerhetsfunktion kan bidra med till verksamheten. Säkerhetsboken täcker en stor bredd, snarare än fördjupning i något enskilt ämne. Läs mer om Säkerhetsboken och tidsplanen på http://www.säkerhetsboken.se.
En intervju med författarna med titeln Säkerhetsboken i ny skepnad.
Säkerhetsboken i ny skepnad En total make over. Säkerhet anno 2012. Så beskriver författarna den reviderade utgåvan av Säkerhetsboken, som just nu produceras. DET BLIR EN handbok om modern säkerhet för säkerhetsansvariga men också en lärobok för säkerhetsstudenter. Just nu pågår ett febrilt författarskap för att uppdatera Säkerhetsboken. Det vi gör är en total make over, konstaterar Hans Wermdalen, författare till den första utgåvan av boken. När jag skrev Säkerhetsboken för 20 år sedan fanns det till exempel inga nättjänster. Det har hänt mycket de här 20 åren, inte minst det gäller informations- och IT-säkerhet, konstaterar han. I den nya boken fokuserar vi generellt mer på de mjuka frågorna än på tekniken. Den kommer därför att innehålla ämnen som ledarskap, etik, moral, försäkringar och revision. Vi vill helt enkelt ta säkerheten ett steg längre, förklarar han. Hans Wermdalen skriver boken tillsammans med Klas Nilsson från Security Manager. De har redan en bok ihop. I fjol skrev de ASIS 20-årsjubileumsbok och fick blodad tand. Vi kom överens om att revidera och uppdatera Säkerhetsboken, eftersom det behövs mer svensk säkerhetslitteratur, säger Klas Nilsson. Eftersom det finns många fler säkerhetsutbildningar nu, både på gymnasie- och yrkeshögskolor och universitet, så behövs även mer säkerhetslitteratur på svenska att välja mellan. Såg vi ett behov av revideringen, eftersom man annars kanske behöver använda kurslitteratur på engelska i större utsträckning. FÖRFATTARNA BESKRIVER DET som en faktaspäckad bok med länktips, råd och hänvisningar. Den riktar sig företrädesvis till slutanvändarna. Vi tittar mycket på målgruppen, säkerhetsansvariga på små och stora företag, men det ska också vara en bok som fungerar i utbildningarna. Den ska kunna användas både i grundkurser och som introduktion på universitetskurser. Det innebär dock inte att den är väldigt enkel, utan att den är övergripande och utgör en introduktion till ett brett område, understryker de. De tror inte att det försvinner så många kapitel från den ursprungliga boken, däremot är de förvissade om att det blir flera nya kapitel, bland annat om terrorismen i modern tappning. Hans Wermdalen och Klas Nilsson ägnar mycket tid åt omvärldsbevakning för att fånga upp sådant som ingen annan skrivit om tidigare. Det finns mycket att berätta och belysa. Säkerhet är ju inte ett stuprör utan allt är integrerat. Därför gäller det att prioritera och fokusera för att beskriva den komplexa verkligheten, poängterar de. Planerad utgivning är i vinter men redan nu kan boken beställas på www.säkerhetsboken.se. Då ingår signering. Det här blir är en unik bok i en egen genre av säkerhet, lovar författarna. Text: Lotta Eriksson Bildtext Allt har hänt de senaste 20 åren när det exempelvis gäller informationssäkerhet. När första Säkerhetsboken kom ut hade ingen hört talas om sociala medier eller molntjänster, säger Klas Nilsson och Hans Wermdalen, som nu skriver nya Säkerhetsboken.
Tidningen Skydd och Säkerhet publicerade en tre sidor lång artikel med titeln "Från tanke till handling" som var ett utdrag ur boken om radikalisering och terrorism.
Hur ser man att någon haller på att ta klivet från sina radikala åsikter till terroristhandlingar? Det är en fråga som känns relevant efter sommarens dåd i Norge. Det är också en fråga som kan få sitt svar i den reviderade Säkerhetsboken, som ges ut senare i år. Skydd & Säkerhet kan redan nu publicera ett utdrag ur kapitlet om terrorism. Från tanke till handling Radikalisering enskilt eller i grupp. Det är inte lätt att förstå varför vissa människor är beredda att ta till våld för ideologiska eller religiösa syften. De senaste årens terroristattacker har i huvudsak utförts av personer som under en längre tid har påverkats eller förberett sig själva. Den här processen kallas för radikalisering och handlar om personer som är ideologiskt eller religiöst engagerade och hur deras åsikter blir allt mer extrema och som eventuellt kan leda till våldshandlingar. Radikalisering som begrepp används ofta synonymt med den utveckling som äger rum i våldsbejakande islamistiska miljöer. Men radikalisering kan även ske individuellt eller i grupp, och i andra ideologiska eller religiösa sammanhang. Radikaliseringsprocessen kan beskrivas i olika faser och den är inte nödvändigtvis linjär, där individen går från första till sista fasen. Utan individen kan vandra mellan de olika faserna fram och tillbaka, beroende på yttre påverkan och inre psykologiska faktorer. Faserna kan beskrivas som: Sökandefasen, där individen söker en ideologisk identitet. Radikaliseringsfasen, där individen etablerar en trygg identitet hos likasinnade och övertygelsen växer sig starkare i den radikala miljön. Rekryteringsfasen, där den personen är villig att handla enligt sin starka övertygelse och att bli en våldsbejakande extremist. Terroristfasen, där personen är våldsbejakande och de mentala spärrarna för vad som är rätt och fel saknas. Mobiliseringsfasen, när attacken planeras och förbereds. Sökandefasen innehåller många orsaker och drivkrafter som påverkar att individer blir radikaliserade. Men det finns ofta några gemensamma nämnare, oavsett om det är en politisk-ideologisk eller religiös miljö. Skälen en individ kan anses sig ha, kan vara: Kränkning - man upplever orättvisor och kränkningar av den egna personen eller av andra som man identifierar sig med. Dualistisk världsbild - en attraktion till förenklade världsbilder, där världen är indelad i det onda och goda. Tillhörighet - en stark känsla av tillhörighet, där man vill tillhöra en grupp med stark gemenskap och lojaliteten kräver att man ska kämpa, även om det innebär med våldsamma metoder. Det finns också några vanliga drivkrafter hos de personer som söker sig till dessa miljöer: Sökande - personer som söker meningen med livet. Rättspatos - upplever orättvisor i omvärlden. Bekanta - har vänner eller släktingar som redan befinner sig i den här miljön. Karismatiska ledare - som påverkar individens beteende och lockar till uppror. Radikalisering kan pågå under flera år, eller till och med en livstid, utan att det leder till annat än extrema åsikter. Under radikaliseringen förstärks de radikala åsikterna och uppfattningen om omvärlden förändras, välden kanske uppfattas som allt mer dualistisk. Här kan finnas katalysatorer som påskyndar radikaliseringen i form av negativa händelser i omvärlden, t.ex. en upplevd kränkning eller ökad orättvisa och uppviglande ledare som manar till kamp. Det finns även inhibitioner eller hämmare som kan leda till avradikalisering, såsom ökad kunskap och förståelse för omvärlden genom ömsesidig dialog, förändrade familjeförhållanden eller andra omständigheter som håller individen borta från gruppens påverkan eller fortsatt radikalisering. Rekrytering till en våldsbejakande extremist eller snarare förvandlingen om det är en enskild individ, sker när individen är redo att agera med våld enligt sin starka övertygelse. Personen ser sig själv som en naturlig del av den radikala miljön, lika naturligt som att ändamålen helgar medlen och våld uppfattas som ett legitimt verktyg för att uppnå målet. Terroristfasen är när de mentala spärrarna för vad som är acceptabelt och konsekvenserna av handlingarna är underordnade den övergripande målsättningen. Personen identifierar sig själv helt med den extrema ideologin och har utvecklat ett kriminellt beteendemönster, legitimerat av sin radikala övertygelse. Det är nu en person som är redo att begå ett terrordåd. Mobiliseringsfasen är den tid det tar att planera och förbereda attentatet. Vi kan nu även inkludera kriminella handlingar i resonemanget. Oavsett om handlingen kommer att rubriceras som en kriminell eller terroristhandling, kan man dela upp aktörerna baserat på deras förberedelsetid. Där den ena ytterligheten är en lång förberedelsetid utförd av strukturerade och målmedvetna aktörer som söker tillfället. Inför attackerna i USA den 11/9 2001 krävdes flera års förberedelser, Breiviks attentat i Oslo och på Utøya den 22/7 2011 och Abdulwahab som sprängde sig själv på Bryggargatan i Stockholm den 11/12 2010, förberedde sannolikt sina attentat under flera månader. I den andra änden av skalan hittar vi de irrationella och impulsiva aktörerna som som tar tillfället i akt, t.ex. Mijailovic, som mördade som utrikesminister Anna Lindh den 11/9 2003. Skillnaden är att de strukturerade aktörerna kan sannolikt orsaka större skada, eftersom de planerar och förbereder sin attack. Jämfört med de impulsiva eller de psykiskt störda aktörerna som tar chansen när den dyker upp. En annan skillnad är att en grupp som planerar och förbereder en attack under lång tid, löper också större risk att bli upptäckt och avslöjad. Följande steg är sannolikt aktuella för att planera och förbereda en attack: Mål - utse lämpliga måltavlor att attackera. Tillfälle - utse ett gynnsamt tillfälle att attackera. Förmåga - skaffa tillräckligt med kunskap och utrustning att kunna genomföra en attack. Beredskap - person(er) med rätt utrustning som kan genomföra attacken vid rätt tidpunkt. Det är mycket svårt att uppfatta indikationer på att en attack planeras eller är nära förestående utan god underrättelsetjänst. För att veta vilka indikationer man ska leta efter, behöver man ta fram metodbaserade scenarion, t.ex. en beskrivning av en tänkt attack, där man själv får försöka sätta sig in i angriparens tankesätt. Vilka är styrkorna och svagheterna i planen. Vilka är aktörerna, hur många kan de vara, vilken kunskap har de, vilken materiel har de tillgång till. Vilka förberedelser kan de tänkas behöva vidta. Vilka av dessa förberedelser kan man tänkas upptäcka. Indikationer på att en attack planeras kan uppträda flera månader i före själva attacken, så det kan vara en god idé att dokumentera misstänkta beteenden, även om det verkar vara obetydligt just då. Det behövs ett incidenthanteringssystem där man registrerar observationerna för senare analys. Exempel på indikatorer som kan tyda på förberedelser inför en kriminell eller terroristhandling: Spaning Om terroristerna har utsett ett specifikt mål, kommer denna måltavla sannolikt bevakas under planeringsfasen. De spanar för att ta reda på styrkor och svagheter hos målet, motstånd som kan sättas in i samband med attacken och fastställer färdvägar till och från målet. Därför är det viktigt att vara uppmärksam på människor som tycks övervaka och anteckna aktiviteter, ritar skisser eller på kartor, tittar med kikare mot ett skyddsvärt objekt, har planritningar över byggnader eller verksamheter som de normalt inte borde ha. Någon av dessa saker kan tyda på att något inte står rätt till. Nyfikenhet Ett annat tecken är nyfikenhet och frågvisa personer som försöker skaffa information om en plats, person eller aktivitet; exempelvis någon som försöker skaffa information om kritisk infrastruktur, som kraftstation, vattentäkt, tunnel, elförsörjning, datakommunikation, hamn eller flygplats. Någon kanske ställer ovanliga frågor om leveranser, transportvägar, rutiner eller försöker kartlägga nyckelpersoner i olika befattningar. Testar säkerheten En terrorist kan även tänkas vilja testa säkerheten på det objekt som ska attackeras. Det kan ske genom att köra förbi objektet, gå in på känsliga områden och iaktta hur vakter och poliser reagerar. Det kan vara intressant att veta hur lång utryckningstid det är och vilken väg de tar. De kanske försöker ta sig igenom det fysiska skyddet eller lura rutinerna för att undersöka skyddets styrkor och svagheter. De kanske försöker skaffa sig ett legitimt skäl att uppehålla sig på objektet, för att kunna studera dagliga rutiner. Hur som helst är det troligt att terroristen försöker skaffa sig kunskap om säkerheten vid objektet för att underlätta sin attack. Skaffar utrustning Var uppmärksam på om någon skaffar material eller utrustning som kan användas vid en terroristattack, till exempel någon som köper eller stjäl sprängämnen, vapen eller ammunition. Det kan även vara någon som köper ofarliga kemikalier eller utrustning för laboratorier för att kunna tillverka sprängämnen, biologiska eller kemiska vapen. Terrorister kan också ha nytta av uniformer, ID-kort och märken för väktare, poliser, militär, flyg, fartygs- eller tågpersonal. Man kan även tänka sig flygcertifikat, passerkort för exempelvis en flygplats. Om de inte kan stjäla eller köpa sådant, kan de försöka kopiera och förfalska handlingar. Innehav av något av ovanstående skulle göra det enklare för en terrorist att ta sig in på skyddat område vid det objekt som de tänkt attackera. Misstänkta personer som inte hör hemma Håll utkik efter personer som inte tycks höra hemma på platsen. Det innebär inte att du behöver vara misstänksam mot alla människor men däremot vara uppmärksam på människors beteende. Det kan vara någon på din arbetsplats, i fastigheten eller bostadsområdet som inte passar in riktigt, på grund av deras beteende. Om du känner igen de flesta i ditt område, så kanske det är någon som inte brukar vara där och kanske försöker undvika att bli upptäckt eller identifierad. Övning och repetition Var uppmärksam på terroristens repetition eller övning inför attacken. Före den slutgiltiga attacken kan det vara så att terroristerna vill öva sitt genomförande för att rätta till brister i planen. Om du iakttar någon som till exempel avlyssnar radiokommunikation och antecknar utryckningstider, så kan det mycket väl vara en övning inför en attack. Det kan vara någon som kontrollerar, hur lång tid det tar att åka eller gå mellan olika platser, kontrollerar trafikrytmen eller om det är en person som är målet, kanske kontrollerar deras rörelser. Vid spaning är det rimligt att anta att någon står en längre stund och observerar, vid en övning kan det röra sig om kortare stunder. Det kan förekomma flera övningar i närheten av objektet före attacken. Sätter ut materiel och personer Den sista indikationen på att en attack är nära förestående är när terroristerna placerar ut bomber eller annan materiel som de behöver för attacken. Det kan även vara personer som kommer till platsen för att utföra någon uppgift. Det här kan vara sista chansen för någon att larma polisen innan attacken inleds. Om du tror att någon planerar en attack, meddela polisen vad du vet. Om du ser något – säg något! Ring 112 vid brådskande ärenden.
Tidningen Signalen skrev en fyra sidor lång artikel om Hans Wermdalen, bl.a. om kidnappningsdramat i El Salvador 1978. Som byråchef vid Säpo var Hans Wermdalen direkt engagerad i Säpos insatser i samband med ambassadörsmordet i Stockholm 1968, flygplanskapningen på Bulltofta 1972, det s k Norrmalmstorgsdramat 1973 och ockupationen av Västtyska ambassaden 1975.
I en kidnappningssituation är kommunikationen det viktigaste! Att över huvud taget få kontakt med kidnapparna så att man kan förhandla.
Med säkerhet som yrke Hans Wermdalen är dalkarlen från Vansbro som avancerade från jobbet som landsfiskal i Kopparbergs län via byråchef i Säpo till säkerhetschef i två av Sveriges internationellt mest kända koncerner: Ericsson och Securitas. 1982 grundade han SWESEC och år 2000 valdes han in i styrelsen för ASIS, världens största oberoende säkerhetsorganisation med 35 000 medlemmar. Just nu skriver han på en bok som ska vara färdig lagom till nästa års säkerhetsmässa i Älvsjö. När Sveriges polisväsende förstatligades 1965 kom jag till Stockholmspolisen och efter nio månader till säkerhetspolisen (Säpo) där jag stannade till 1975, berättar Hans Wermdalen. 1970 blev jag chef för den byrå som bl a hade hand om trroristbekämpning, säkerhetsskydd och personalkontroll. Det var väl under din tid vid Säpo som terrorismen kom till Sverige? – Det började med den kroatiska terrororganisationen Ustasjas mord på Jugoslaviens ambassadör i Sverige Vladimir Rolovic. 1971 dömdes de båda mördarna Miro Baresic och Andelko Brajkovic till livstids fängelse. Straffet skulle avtjänas i Sverige. I september 1972 kapade dock tre andra ustasjaterrorister en DC-9:a på väg från Göteborg till Stockholm som tvingades landa på Bulltofta i Malmö. Besättningen och 86 passagerare hölls som gisslan tills de livstidsdömda hade släppts fria och tillåtits flyga till Spanien. – Det var den första flygplanskapningen i Sverige och den ledde så småningom till den temporära terroristlag som med stor majoritet antogs av riksdagen redan året därpå och som permanentades 1975. Vilken beredskap hade Sverige på den tiden att hantera sådana händelser? Det var vi på Säpo som höll på att bygga upp en sådan beredskap, säger Hans Wermdalen. Vi fick förlita oss på egna säkerhetsunderättelser och de lokala polisresurserna, som inte var dåliga, men det fanns vissa andra begränsningar. Så fort det var fråga om ett ”politiskt” brott fick vi tryck ifrån Kanslihuset. Det hände redan i samband med gisslandramat på Bulltofta 1972, men blev särskilt påtagligt efter att Baader-Meinhof-ligan 1975 hade ockuperat Västtysklands ambassad mitt framför ögonen på tyskar och svenskar. Då fick vi inte ha förbindelse med våra kolleger i Västtyskland utan kontakterna skulle skötas direkt av statsrådsberedningen, då de hade tillfrågats av sina västtyska motsvarigheter om vad som
utspelades. Det är klart att ambassadockupationen orsakade ett väldigt liv i Västtyskland och företrädare för både utrikesministeriet och polisen ville komma hit för att i varje fall på visst avstånd se vad som hände och kunna ha kontakt med sina landsmän som arbetade på ambassaden. Men den svenska regeringen ville vara underrättad och ha kontroll över händelserna. REDAN EFTER mordet på den jugoslaviske ambassadören insåg man på Säpo att Ustasja var en internationell organisation som inte bara angick Sverige. Ustasja hade många medlemmar utanför Jugoslavien och hade bildat celler i flera länder, bl a i Sydeuropa och i Australien. Mot den bakgrunden besökte rikspolischef Carl Persson och Hans Wermdalen bl a polisen i Australien. Därefter deltog de aktivt i bildandet av internationellt nätverk där medlemmarna informerade varandra om vilka aktiviteter som Ustasja och andra terrororganisationer var engagerade i. När dåvarande Säpo-chefen Hans Holmér blev länspolismästare i Stockholm 1975 föreslog rikspolischefen och Polisförbundet att Hans Wermdalen skulle efterträda honom, men Lennart Geijer ville annorlunda. Istället gick han till Ericsson som koncernsäkerhetschef och riskmanager och blev kvar där till 1985. Under de åren var han bl a med om en kidnapping i El Salvador och evakueringen av svenskar från Irak när kriget mellan Iran och Irak bröt ut. NÄR JAG KOM TILL Ericsson tyckte man sig kunna allt om säkerhet, men egentligen kunde man ingenting. För mig gällde det att bygga upp ett nätverk för att dels lära mig bolagets verksamhet och dels nå ut med information i säkerhetsfrågor. Jag fick en egen sida i Ericssons interna tidning där jag skrev om det som jag höll på med – riskhantering med skydd av personalen, produktionen och dokumentationen. Det var inte något tissel och tassel som under och efter kriget, utan säkerhetsfrågorna angick alla inom företaget. I augusti 1978 kidnappade den salvadorianska FARN-gerillan Ericssons chef i El Salvador Kjell Björk. Hans Wermdalen fick omgående flyga dit tillsammans med Ericssons latinamerikachef Torsten Lindstedt. Väl i El Salvador träffade han Ericssons lokalanställda och kunde börja att nysta i händelsen. Genom att annonsera i lokala dagstidningar fick vi snabbt kontakt med kidnapparna. I Latinamerika är man mycket förtjust i barn, så våra annonser var undertecknade av Kjells barn som vädjade att kidnapparna skulle släppa pappa. När man sedan hade fått reda på vilken lösensumma kidnapparna krävde för att släppa Kjell Björk fri gällde det att skaffa fram pengarna, både i lokal valuta och i dollar. Hur stor lösensumman var vill Hans Wermdalen än idag inte avslöja. VI FLYTTADE från det ena stället till det andra för att försvåra gerillans övervakning av oss, berättar Hans Wermdalen. Samtidigt gällde det att också hålla de lokala myndigheterna på avstånd. De ville ju gärna få fatt i kidnapparna, så därför måste kontakterna med dem äga rum i största hemlighet. Familjen hölls informerad dag för dag och Kjell Björks hustru som väl kände till San Salvador blev till slut den som fick lämna över lösensumman till gerillan. Redan efter en dryg vecka hade vi lyckats få honom frisläppt, vilket var en rätt stor framgång. I Sverige har man ju stora resurser att sätta in på sådana här fall, men vi var bara fyra personer som höll på med detta. Kanske var gerillorna snällare förr i tiden jämfört med idag? Mycket beror på hur de blir bemötta. I en kidnappningssituation är kommunikationen det viktigaste att över huvud taget få kontakt med kidnapparna så att man kan förhandla. Men om deras krav inte blir tillgodosedda har de ofta behov av att visa sin makt. På luciadagen 1976 fick Ericsson den dittills största utländska order som något svenskt företag hade fått, nämligen att bygga upp Saudiarabiens telefonnät med telefonstationer och allt. Hundratals Ericsson-anställda skickades ner för att verkställa detta och alla måste få med sig en dos säkerhet. – I Saudiarabien är det islam som gäller. Kvinnliga medarbetare var tvungna att klä sig på ett visst sätt och alkohol och herrtidningar fick inte förekomma i bagaget. Dessutom måste alla kartor över Israel klippas bort i fickalmanackorna. Det hade jag utbildning om och det var helt nytt på 1970-talet. I Teheran åkte Hans Wermdalen en gång fast för valutasmuggling. DET VAR 1982 och jag var på väg hem och hade som alltid med mig brev och paket till våra utlandsanställdas vänner och släktingar i Sverige. Bland posten låg bl a ett tjockt kuvert med fotografier – trodde jag – från företagets mäklare. Men i säkerhetskontrollen på Teherans flygplats avslöjades att ”fotografierna” i själva verket var 400 000 D-mark som mäklaren hade tänkt sig att jag ovetande skulle smuggla ut. Vid den här tiden hade Ayatolla Khomeinis anhängare tagit kontroll över landet, USA:s ambassad var ockuperad och attityden till amerikaner och européer var rätt tuff. I säkerhetskontrollen var stämningen tryckt. Hans Wermdalen låg illa till. – Jag blev arresterad och förhörd, men jag hade tur för förhörsledaren hade studerat telekommunikation i Houston och flygplatsens säkerhetschef hade också gått en utbildning i USA så efter sex, sju timmars förhör var vi så gott som kompisar. Sedan blev jag frisläppt och behövde bara stanna i Teheran en dag längre än räknat. Mäklaren fick behålla hälften av pengarna medan resten konfiskerades. 1985 BLEV HANS Wermdalen tillfrågad av Securitas dåvarande chef John-Jacob Engellau om han kunde tänka sig att börja som vice VD och säkerhetschef på Securitas. På den tiden låg företagets huvudkontor i Malmö, så jag och min hustru bodde där i två år tills huvudkontoret flyttade till Stockholm. I skarven mellan John-Jacob och Melker Schörling var jag tf VD för Securitas och därefter fram till 1996, då jag fyllde 60 år, vice VD. Redan 1982 hade dock Hans Wermdalen grundat den svenska säkerhetsbranschens paraplyorganisation SWESEC, där han sedan var ordförande i 14 år. År 2000 valdes han som enda europé in i styrelsen för ASIS (American Society for Industrial Security), som är världens största oberoende organisation för säkerhetschefer m fl med 35 000 medlemmar i ett hundratal länder. Organisationen ändrade sedan med bl a Wermdalen som förslagsställare namn till ASIS International. ASIS BILDADES I USA efter Andra världskriget. Sedan spred sig organisationen inom främst västvärlden. Idag är det en världsomspännande organisation med lokal förankring som tar emot och utbildar säkerhetsfolk. ASIS har bl a varit tidigt ute med certifiering. Idag har ASIS 388 medlemmar i Sverige varav ett 30-tal är certifierade. Vad tycker du om dagens säkerhetssituation i Sverige...? Idag är den ganska bra, mycket tack vare den säkerhetsskyddskungörelse angående tillträdesskydd, sekretesskydd för handlingar, personalkontroll av anställda, säkerhetsutbildning etc som antogs 1967. Den tvingade de statliga myndigheterna att utbilda säkerhetsansvariga och sedan följde företagen efter. Men den svenska säkerhetssituationen är även bra tack vare engagemanget internationellt i ASIS och inte minst på hemmaplan genom Näringslivets Säkerhetsdelegation. ... och om den pågående diskussionen om bevakningskameror? – Det är bra att det finns bevakningskameror, men de måste utvecklas så att bilderna från dem blir användbara, bl a i rättegångar. Många av dem som hittills har satts upp har för dålig kvalitet. Dessutom måste regelverket förbättras. Jag tycker att det rent ut sagt är larvigt att polisen inte kan få titta på bilder från Råsundas bevakningskameror så att de kan identifiera fler fotbollshuliganer. Som jag ser det handlar det om ett slags missriktad integritet, men jag är väl gammaldags och skadad efter många år med säkerhet som yrke. JUST NU SKRIVER Hans Wermdalen på en minnesbok om SWESEC som ska vara färdig lagom till säkerhetsmässan i Älvsjö 2010. Tidigare har han skrivit Securitas säkerhetsbok och medverkat i Trygghetsutredningen (SOU 1994:122) Sedan 1997 är han ansvarig för Hans Wermdalens säkerhetsstipendium, som SWESEC och Företagsuniversitetet står bakom. Hans första bok ”Företagare och terrorismen” (Författares bokmaskin, 1977) var ett pionjärarbete. Tidigare fanns ingenting utgivet på svenska.
